Johan Wrede (f. i Helsingfors) utsågs till professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet 1969. Åren 1983-1989 var han prorektor för universitetet. Wrede har bl.a. bedrivit forskning kring J. L. Runebergs produktion vilket resulterat i verken Fänrikarnas födelse (1981) och Jag såg ett folk... Runeberg, fänrik Stål och nationen (1980) m. fl. År 1999 utkom verket Finlands svenska litteratur som utarbetades under Wredes ledning. Johan Wrede har fungerat som Svenska litterarursällskapets ordförande 1992-2000.

Johan Ludvig Runeberg, (f. 5.2.1804 i Jakobstad), Finlands nationalskald, studerade klassiska språk och filosofi vid Åbo Akademi under 1820-talet. Under studietiden var han även informator i bl.a. ärkebiskop J. Tengströms hem där han träffade sin blivande hustru Fredrika Tengström (brorsdotter till ärkebiskopen). Runeberg utnämndes 1830 till docent i latinska språket och litteraturen vid universitetet i Helsingfors. År 1837 flyttade familjen till Borgå där Runeberg tillträdde lektoratet i latin vid gymnasiet. Från 1857 ägnade sig Runeberg helt åt sin diktning. Runeberg hyllades redan under sin livstid som en stor skald bl.a. för verket Fänrik Ståls sägner. Ett slaganfall 1863 tvingade Runeberg att leva sina sista tretton år som invalidiserad.

Arvid Mörne (f. i Kuopio) var docent i inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet 1913-1943. Under ofärdsåren var Mörne politiskt engagerad i det aktiva motståndet och kom således att spela en stor roll som folkledare under bl.a. storstrejken 1905. Efter kriget 1918 drog sig Mörne tillbaka från politiken men återvände till den politiska scenen på 1930-talet. Inom den finlandssvenska litteraturen hör Mörne till de främsta. Han utgav tjugo diktsamlingar samt romaner och noveller. Mörne gjorde även en insats som översättare av tysk och finsk lyrik samt som kritiker.

Barbro Mörne (f. i Esbo) var under åren 1927-1966 anställd vid Helsingfors stadsbibliotek. Som författare debuterade hon 1923 med diktsamlingen Tystnadens spår.

Johan Wrede (f. i Helsingfors) utsågs till professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet 1969. Åren 1983-1989 var han prorektor för universitetet. Wrede har bl.a. bedrivit forskning kring J. L. Runebergs produktion vilket resulterat i verken Fänrikarnas födelse (1981) och Jag såg ett folk... Runeberg, fänrik Stål och nationen (1980) m. fl. År 1999 utkom verket Finlands svenska litteratur som utarbetades under Wredes ledning. Johan Wrede har fungerat som Svenska litterarursällskapets ordförande 1992-2000.

Johan Ludvig Runeberg, (f. 5.2.1804 i Jakobstad), Finlands nationalskald, studerade klassiska språk och filosofi vid Åbo Akademi under 1820-talet. Under studietiden var han även informator i bl.a. ärkebiskop J. Tengströms hem där han träffade sin blivande hustru Fredrika Tengström (brorsdotter till ärkebiskopen). Runeberg utnämndes 1830 till docent i latinska språket och litteraturen vid universitetet i Helsingfors. År 1837 flyttade familjen till Borgå där Runeberg tillträdde lektoratet i latin vid gymnasiet. Från 1857 ägnade sig Runeberg helt åt sin diktning. Runeberg hyllades redan under sin livstid som en stor skald bl.a. för verket Fänrik Ståls sägner. Ett slaganfall 1863 tvingade Runeberg att leva sina sista tretton år som invalidiserad.

Arvid Mörne (f. i Kuopio) var docent i inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet 1913-1943. Under ofärdsåren var Mörne politiskt engagerad i det aktiva motståndet och kom således att spela en stor roll som folkledare under bl.a. storstrejken 1905. Efter kriget 1918 drog sig Mörne tillbaka från politiken men återvände till den politiska scenen på 1930-talet. Inom den finlandssvenska litteraturen hör Mörne till de främsta. Han utgav tjugo diktsamlingar samt romaner och noveller. Mörne gjorde även en insats som översättare av tysk och finsk lyrik samt som kritiker.

Barbro Mörne (f. i Esbo) var under åren 1927-1966 anställd vid Helsingfors stadsbibliotek. Som författare debuterade hon 1923 med diktsamlingen Tystnadens spår.