Skulptören Walter Runeberg (f. 29. 12. 1838 i Borgå) var son till Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. Han studerade i Viborg, Helsingfors, Åbo och Köpenhamn. År 1862 flyttade han till Rom där han verkade till år 1876. Åren 1876-1893 bodde Runeberg med familj i Paris. Till Walter Runebergs kändaste verk hör stoden över fadern J. L. Runeberg (Esplanadparken i Helsingfors) och Alexander II (Senatstorget i Helsingfors).

Lina Runebergs far.

Dansk skulptör.

Birger R. Runeberg (1875–1938) oli Helsingin yliopiston kirurgian ylimääräinen professori 1921–1930, vuodesta 1930 alkaen professori. Hänen isänsä oli Johan Wilhelm Runeberg

Johan Wilhelm Runeberg, född 8 februari 1843 i Borgå, död 3 januari 1918 i Helsingfors, var en finländsk läkare. Runeberg blev student i Helsingfors 1860, medicine licentiat 1870 och medicine doktor 1871, sedan han utgett ett arbete, Om ros i sår (1870), samt utnämndes 1877 till professor i medicinsk klinik vid Helsingfors universitet. Från detta ämbete erhöll han 1907 avsked som emeritus.

Han blev student vid Borgå gymnasium, studerade naturvetenskapliga ämnen och blev fil. mag. 1860. R. undervisade från 1860 som vikarie i naturkunnighet (biologi) vid Kuopio gymnasium och blev 1863 ordinarie lektor i samma ämne vid gymnasiet, som hösten 1879 ombildades till Kuopion lyseo (högre allmänna läroverket Kuopio lyceum). Han gifte sig med Hanna Öhman från Domargård utanför Borgå; hon var dotter till Johan Ludvig Runebergs kollega lektor J. E. Öhman. Han blev pensionerad från lektoratet i Kuopio 1888. Han var då bara 53 år gammal. På äldre dagar och särskilt efter pensioneringen började han alltmer ägna sig åt konsten som målare och kaméskärare. Det var främst genom sina vackra kamébroscher som han erövrade sig en plats i den finländska 1800-talskonsten; han blev Finlands förste kaméskärare. R. dog i Borgå den 29 mars 1902.

Hjalmar Johannes (Nino) Runeberg, fil.dr. son till Walter Runeberg (f. i Rom 27.5. 1874). Han fungerade som läroverkslärare i Helsingfors 1903-1918. Som författare debuterade han 1899. Sina tre första diktsamlingar utgav han under pseudonymen Alceste. Han översatte även bl.a. sångtexter och körmusik till svenska. Han var grundande medlem i Esperantoförbundet i Finland och dess första ordförande. Som översättare har han bland annat översatt Lewis Carroll, Heinrich Hoffmann, Epiktetos, Wilhelm Busch och Daniel Defoe till svenska. Bland Nino Runebergs översättningar märks också Bhagavad-Gita. Son till Walter och Lina Runeberg (född Elfving), och därmed sonson till Johan Ludvig Runeberg.

Johan Ludvig Runeberg, (f. 5.2.1804 i Jakobstad), Finlands nationalskald, studerade klassiska språk och filosofi vid Åbo Akademi under 1820-talet. Under studietiden var han även informator i bl.a. ärkebiskop J. Tengströms hem där han träffade sin blivande hustru Fredrika Tengström (brorsdotter till ärkebiskopen). Runeberg utnämndes 1830 till docent i latinska språket och litteraturen vid universitetet i Helsingfors. År 1837 flyttade familjen till Borgå där Runeberg tillträdde lektoratet i latin vid gymnasiet. Från 1857 ägnade sig Runeberg helt åt sin diktning. Runeberg hyllades redan under sin livstid som en stor skald bl.a. för verket Fänrik Ståls sägner. Ett slaganfall 1863 tvingade Runeberg att leva sina sista tretton år som invalidiserad.

Skulptören Walter Runeberg (f. 29. 12. 1838 i Borgå) var son till Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. Han studerade i Viborg, Helsingfors, Åbo och Köpenhamn. År 1862 flyttade han till Rom där han verkade till år 1876. Åren 1876-1893 bodde Runeberg med familj i Paris. Till Walter Runebergs kändaste verk hör stoden över fadern J. L. Runeberg (Esplanadparken i Helsingfors) och Alexander II (Senatstorget i Helsingfors).

Lina Runebergs far.

Dansk skulptör.

Birger R. Runeberg (1875–1938) oli Helsingin yliopiston kirurgian ylimääräinen professori 1921–1930, vuodesta 1930 alkaen professori. Hänen isänsä oli Johan Wilhelm Runeberg

Johan Wilhelm Runeberg, född 8 februari 1843 i Borgå, död 3 januari 1918 i Helsingfors, var en finländsk läkare. Runeberg blev student i Helsingfors 1860, medicine licentiat 1870 och medicine doktor 1871, sedan han utgett ett arbete, Om ros i sår (1870), samt utnämndes 1877 till professor i medicinsk klinik vid Helsingfors universitet. Från detta ämbete erhöll han 1907 avsked som emeritus.

Han blev student vid Borgå gymnasium, studerade naturvetenskapliga ämnen och blev fil. mag. 1860. R. undervisade från 1860 som vikarie i naturkunnighet (biologi) vid Kuopio gymnasium och blev 1863 ordinarie lektor i samma ämne vid gymnasiet, som hösten 1879 ombildades till Kuopion lyseo (högre allmänna läroverket Kuopio lyceum). Han gifte sig med Hanna Öhman från Domargård utanför Borgå; hon var dotter till Johan Ludvig Runebergs kollega lektor J. E. Öhman. Han blev pensionerad från lektoratet i Kuopio 1888. Han var då bara 53 år gammal. På äldre dagar och särskilt efter pensioneringen började han alltmer ägna sig åt konsten som målare och kaméskärare. Det var främst genom sina vackra kamébroscher som han erövrade sig en plats i den finländska 1800-talskonsten; han blev Finlands förste kaméskärare. R. dog i Borgå den 29 mars 1902.

Hjalmar Johannes (Nino) Runeberg, fil.dr. son till Walter Runeberg (f. i Rom 27.5. 1874). Han fungerade som läroverkslärare i Helsingfors 1903-1918. Som författare debuterade han 1899. Sina tre första diktsamlingar utgav han under pseudonymen Alceste. Han översatte även bl.a. sångtexter och körmusik till svenska. Han var grundande medlem i Esperantoförbundet i Finland och dess första ordförande. Som översättare har han bland annat översatt Lewis Carroll, Heinrich Hoffmann, Epiktetos, Wilhelm Busch och Daniel Defoe till svenska. Bland Nino Runebergs översättningar märks också Bhagavad-Gita. Son till Walter och Lina Runeberg (född Elfving), och därmed sonson till Johan Ludvig Runeberg.

Johan Ludvig Runeberg, (f. 5.2.1804 i Jakobstad), Finlands nationalskald, studerade klassiska språk och filosofi vid Åbo Akademi under 1820-talet. Under studietiden var han även informator i bl.a. ärkebiskop J. Tengströms hem där han träffade sin blivande hustru Fredrika Tengström (brorsdotter till ärkebiskopen). Runeberg utnämndes 1830 till docent i latinska språket och litteraturen vid universitetet i Helsingfors. År 1837 flyttade familjen till Borgå där Runeberg tillträdde lektoratet i latin vid gymnasiet. Från 1857 ägnade sig Runeberg helt åt sin diktning. Runeberg hyllades redan under sin livstid som en stor skald bl.a. för verket Fänrik Ståls sägner. Ett slaganfall 1863 tvingade Runeberg att leva sina sista tretton år som invalidiserad.