Iskuli = isblock, isboll. Av kärnis, d.v.s. kompakt is, sådan som blivit t.ex. i bottnen på en tunna som stått under en takränna förfärdigade pojkarna åt sig iskulin. Dessa iskulin voro vanligtvis 1/2 m i kvadrat el. rektangel 30-40 cm höga och skulle motsvara nutidens kälkar. Med kniv o. hyvel gjordes främre undre sidan bågformig d.v.s. något rund. På mitten av övre sidan gjordes en liten grop vilken fylldes med hö. Från gropen såväl i riktning snett framåt som snett bakåt borrades ett hål. Genom hålen trädde man ett rep samt gjorde en knut på repet bakom det bakre hålet. Repet gick över höet och höll det nedtryckt samt på sin plats. Repet var sedan stucket genom det främre hålet, samt var ungefär ett par meter långt. Men dessa iskulin for man sedan nedför backar med god fart. Men de voro till stor förärgelse för åkare, ty de gjorde backarna hala. Backarna som man åkte nedför kallades ofta iskulibackar eller isgator. Stundom brukade man om kvällarna "isa" iskulina, d.v.s. man hällde vatten på undre sidan och lät det frysa under nattens lopp. Om morgonen voro iskulina glatta och blanka av isen som bildats. Iskulina kunde hålla en till två månader om vädret var kallt. Ibland gjordes försök att se ifall iskulina ännu voro starka, el. för att se vems iskuli var starkare, nämligen genom att "knoppa kuli". Två iskulin slogos emot varandra. Höllo de voro de bra, men stundom hände det att endera eller t.o.m vardera sprucko. (Lärar Jucka Veckman, 35 år, Tessjö, Strömfors.) Fotografiet taget i Kungsböle, Strömfors.

Iskuli = isblock, isboll. Av kärnis, d.v.s. kompakt is, sådan som blivit t.ex. i bottnen på en tunna som stått under en takränna förfärdigade pojkarna åt sig iskulin. Dessa iskulin voro vanligtvis 1/2 m i kvadrat el. rektangel 30-40 cm höga och skulle motsvara nutidens kälkar. Med kniv o. hyvel gjordes främre undre sidan bågformig d.v.s. något rund. På mitten av övre sidan gjordes en liten grop vilken fylldes med hö. Från gropen såväl i riktning snett framåt som snett bakåt borrades ett hål. Genom hålen trädde man ett rep samt gjorde en knut på repet bakom det bakre hålet. Repet gick över höet och höll det nedtryckt samt på sin plats. Repet var sedan stucket genom det främre hålet, samt var ungefär ett par meter långt. Men dessa iskulin for man sedan nedför backar med god fart. Men de voro till stor förärgelse för åkare, ty de gjorde backarna hala. Backarna som man åkte nedför kallades ofta iskulibackar eller isgator. Stundom brukade man om kvällarna "isa" iskulina, d.v.s. man hällde vatten på undre sidan och lät det frysa under nattens lopp. Om morgonen voro iskulina glatta och blanka av isen som bildats. Iskulina kunde hålla en till två månader om vädret var kallt. Ibland gjordes försök att se ifall iskulina ännu voro starka, el. för att se vems iskuli var starkare, nämligen genom att "knoppa kuli". Två iskulin slogos emot varandra. Höllo de voro de bra, men stundom hände det att endera eller t.o.m vardera sprucko. (Lärar Jucka Veckman, 35 år, Tessjö, Strömfors.) Fotografiet taget i Kungsböle, Strömfors.