En 4-6 m lång och 3-6 cm tjock planka eller ett bräde av minst 30 cm:s bredd placerades tvärs över en tjock stock som låg på marken. Ofta lades granris eller mjuk mylla under, i fall man skulle falla. Därefter ställde man sig att stå eller sitta på vardera ändan, samt började gunga upp och ned. Detta var mycket vanligt om våren, då myllan var mjuk kallades att slå sulår, då man stod på brädet, samt knyckte och slog till brädet. Hopp´ brä var den vanliga benämningen. Sprinta kallades det i Björnvik, Strömfors socken (Gösta Fredriksson, 55 år.) Fotografiet taget i Kvarnby, Pyttis socken.

En 4-6 m lång och 3-6 cm tjock planka eller ett bräde av minst 30 cm:s bredd placerades tvärs över en tjock stock som låg på marken. Ofta lades granris eller mjuk mylla under, i fall man skulle falla. Därefter ställde man sig att stå eller sitta på vardera ändan, samt började gunga upp och ned. Detta var mycket vanligt om våren, då myllan var mjuk kallades att slå sulår, då man stod på brädet, samt knyckte och slog till brädet. Hopp´ brä var den vanliga benämningen. Sprinta kallades det i Björnvik, Strömfors socken (Gösta Fredriksson, 55 år.) Fotografiet taget i Kvarnby, Pyttis socken.